28 augusti 2015

Länge sedan sist

Sensommaren kom äntligen med lite efterlängtad värme, och vad har vi gjort då? Jo jordbrukat, byggt och målat naturligtvis. Så mycket annat hinner vi faktiskt inte med, utan de flesta lediga stunder tillbringar vi vid bygget för vi har levt under tidspress med att bli (hyfsat) klara med musteriet i tid för årets äppelsäsong. I år mognar alla äpplen minst två veckor senare än vanligt vilket vi är väldigt tacksamma över, annars hade vi aldrig hunnit! Här är en riktig bildbomb med en del av allt det som blivit gjort de senaste veckorna. 



Armering och gjutning av golv.

 

Paneling av fasaden mot söder, och alla ytterfönster och ytterdörrar på plats. Fönster och dörrar har vi hittat till fyndpris hos Nordic Sale i Bosund.


Mellanväggen mot varmgaraget spiras upp.

 Isolering och inplastning av väggar. 

 

Hela familjen har varit involverade i någon del av projektet. Här min pappa och bror i farten.

Gipsning och målning av tak och väggar pågick samtidigt. Det var nog den mest intensiva veckan hittills... Nästan sju meter i takhöjd kräver byggställningar, gipslyft och en väldigt massa klättrande upp och ned för stegar. 



Grundfärgen klar. Så bråttom som vi hade, var det inte möjligt att spackla alla skarvar i gipsskivorna denna gång. Nertill där det behöver vara vattentätt är det spacklat, målat och klart, men de övre skivorna får vi ta itu med ett annat år...



Under denna vecka har min flitiga mamma målat klart den vattentäta färgen i själva äppelmusteridelen. Färgåtergivningen är verkligen inte den bästa, utan i verkligen är färgen lindblomsgrön dvs. en grå-grön färg som jag är mycket förtjust i! Tycker det hela blev verkligen toppensnyggt!

Utanför själva musteriet pågår byggandet av det dubbla biltaket och isolering och gipsning av varmgaraget.

I förrgår fick vi också plåttak på hela huset! Precis i rätt tid också, eftersom det började regna just den dagen efter flera veckors soligt väder. Killarna på Vikströms plåtslageri har verkligen gjort ett fint jobb och effektiva var de också, nu har jag inte vågat mig upp på det höga taket för att se hur det ser ut där, men det lilla taket var lagom högt upp för att jag skulle våga fota!

 
Fasaden på musteriet i detta nu.


På utsidan finns det en hel del att göra än... Här framför musteriet ska det snyggas upp och bli parkering för våra kunder och när det gamla garaget så småningom rivs, hoppas vi få en stor och snygg vändplan för gäster och besökare.
 
Puh, nu när jag gått igenom bildskörden från de senaste veckorna så känner jag verkligen att vi varit sjukt effektiva trots att det ibland känns som att allt går så långsamt framåt! Nu har jag åtminstone ett litet hopp om att vi faktiskt har en chans att bli klara i tid...

18 augusti 2015

Om förväntan och tacksamhet

Idag på väg till jobbet mötte jag många små cyklister, på väg till skolan för första gången. Så små de var, med sina jättelika ryggsäckar på ryggen! Kan tänka mig att det är många föräldrar som känner både oro och förväntan idag, när deras små tar steget in i den institution som ska vara deras vardag under så många år framöver. Om bara tre korta år är det vår tur..


Samtidigt hos oss har vi skolat in dottern på dagis förra veckan. Eller ja, hon skolade in sig själv så bra att jag är alldeles förundrad och tacksam över hur bra det gick. Personalen är så bra och allt känns verkligen toppen. Vi är inte bortskämda med enkla lämningar direkt, fast hon trivdes bra hos dagmamman där hon gått i tre år, så har hon alltid hellre velat vara hemma. Hon var nog ett sånt barn som borde ha fått vara hemma längre än hon fick, och för att vi inte kunde ge henne det så kommer jag väl alltid att ha dåligt samvete. 

Hursomhelst känns det bra nu! Och jag är glad över att få vara tillbaka på jobbet och har flera spännande projekt att se fram emot nu under hösten. Jag har verkligen orsak att vara tacksam, jag blir inte rik på det jag gör men jag får all ledig tid jag behöver och har möjlighet att ha Alleria hemma varje onsdag eller så ofta som jag vill det. Min fritid kan aldrig någonsin mätas i pengar. 



Sommaren som gick var kanske inte den varmaste, men vad gör det när vi ändå byggde och jobbade i stort sett varje dag och vi gjorde det tillsammans. Jag är så tacksam över att ha en make som arbetar så hårt, aldrig klagar och aldrig ger upp. Alltid gör klart det han påbörjat. Alltid hjälper till där han behövs. Och om du händelsevis läser detta älskling, så säger jag det verkligen alltför sällan, hur mycket jag uppskattar dig och allt det du gör. 



Den här hösten är jag verkligen lycklig på riktigt. Visst kan det hända att min vanliga nedstämdhet återvänder i takt med höstmörkret, men just nu njuter jag av känslan att de kommande åren kommer att bli minst lika bra som de som gått. Att spännande saker kommer att hända och att min framtid är meningsfull och jag är fylld av tacksamhet.